Behöv. Ukr / Foto

Arvid 70 år/foton

Glädje & Sorg

Resa Gs-by 1994-1

Resa Gs-by1994-2

1997

1998

1999

 

Resa till Gammalsvenskby oktober 1994.

Text: Arvid Norberg.

 

Vår resa startade i Stockholm den 28 september, således samma dag som Estonia katastrofen inträffade.

Detta dämpade givetvis min och min medresenärs, Inga-Lill Richardsson, förväntningar om en lugn och vilsam båtresa från Oxelösund till Gdansk. Vi reste med den polska färjan M/S Rogalin och väl ombord insåg vi snart att det nog vore bäst att hoppa över middagen och nöja oss med en kopp the. Detta visade sig senare vara ett gott beslut och det skadar ju inte att banta.

 

Båtresan blev minst sagt lite "gungande" då fötterna for mot kojens fotända och näst minut dunsade huvudet mot den andra änden. Lyckligtvis gick allt väl och vi åt frukost ombord varefter det var dags att köra iland och tulla-in i Polen.

 

Tullpersonalen i Gdansk var mycket hjälpsamma och betraktade vårt "bagage", släpvagn om 8 kubikmeter samt takbox, som "Charity-gods" varför vi inte behövde plombera någon av dem eller deponera något belopp som säkerhet för utförsel av våra c:a 80 banankartonger med kläder och skor, TV-apparat, videobandspelare, radio, taperecorder, cykel, kokplattor, kaffebryggare, tekokare, tvättfat, toa-sitsar, tvättmedel etc.

 

Vi fortsätter vår färd från Gdansk i lugnt tempo då vi önskar komma fram utan skador och med allt gods i behåll. Färden går via Warszawa - Krakow - Tarnow - Medyka som är den polska gränsstationen till Ukraina. Strax före gränsen tankar vi bilen och fyller alla reservdunkar. Vi har nu åkt c:a 1000 km med bil och släp utan missöden, vad väntar oss på andra sidan gränsen?

 

Efter 6 timmars köande och väntande är alla tullformaliteter avklarade och vi lämnar den Ukrainska tullstationen och befinner oss så äntligen på väg mot Gammal Svenskby.

 

Vår resväg är planerad att gå via den gamla, tidigare polska, staden Lwov vidare mot Ternopol - Vinnica - Uman - Odessa - Nikolajev - Cherson - Berislav och slutmålet, det 16 km längre bort belägna Gammalsvenskby. Vi har så sent som juli/augusti åkt denna väg men föga anade vi, att nu skulle problem av olika slag infinna sig.

 

Vägarna i Ukraina är bedrövliga och där vägen korsar järnväg är det på sina håll i det närmaste oframkomligt med en modern bil. Min tungt lastade Volvo kryper på ettans växel över spåren. Bilen är utrustad med automatväxel och det är första gången jag använder ettans växel, men vad hjälper detta när groparna mellan spåren närmar sig halv-metern. Rena undret att vi inte fastnar på spåret då underredet glider på rälsen och demolerar högersidans bakre fäste för domkraften. Genast efter överfarten går jag ut och lyser med ficklampan för att kontrollera om någon skada uppstått. Upptäcker ingen skada utan hoppas att det endast var släpkrokens undersida som fick en törn.

 

Varför kommer alla problem och besvärligheter då det är mörkt? Det kan vara ganska besvärligt, att på dagtid, hitta ett tankställe som inte har "njet" på luckan och då har slut på bensin. Att hitta ett tankställe när det börjar skymma är

i det närmaste en lyckträff. Avstå från att åka vidare, utan sök en någorlunda säker plats att övernatta.

 

På dagtid har du åtminstone en god möjlighet att få hjälp av någon privatbilist. Jag talar av erfarenhet, vid ett tillfälle erbjuder en motorcyklist att tömma sin tank om jag möjligen har slang och tratt. Sorgligt nog har jag inte varit så förutseende. Istället får jag hoppa upp på "bönpallen" och med reservdunken i handen åker vi till mannens bostad, där dunken fylls varefter vi återvänder till min bil. Utflykten tog ungefär en timma, jag betalar rundligt för bensin och åktur med mina dollar. Mannen skiner som en sol och själv är jag ganska nöjd ty det är säkert 50 år sedan jag satt på en bönpall. Räkna inte heller med att tanka 95 oktan blyfritt, jag har hittills hittat ett sådant tankställe och den ligger c:a 70 km norr om Odessa. Sök pumpar med 92-93-95-98 oktan, de med 95-98 saknar förmodligen slangar, förhoppningsvis finns det bensin blandad med dieselolja i någon av de övriga. Somliga ställen säljer enbart 93 oktan i kantina (dunkar). Ha alltid fulla reservdunkar.

 

Ett annat problem är den ukrainska polisen som försöker sko sig på utlänningars bekostnad. Räkna inte med att klara resan utan "straff", böter. Vanligtvis påstår man att du kört för fort, på någon linje eller något obegripligt som du inte förstår. Därefter frågar man om du har "valuta", vilket betyder DM eller $. Ärlig som du är svarar du "da" och då är det troligen kört. Proceduren är enkel, du betalar 20$ utan kvitto och kan fara vidare till nästa kontroll och hoppas på bättre tur.

 

Efter att ha sovit 4 nätter i bilen, passerat drygt 20 poliskontroller och visat "dokument", provat hel- och halvljus, bromsljus, blinkers, vindrutetorkare och signalhorn är det lätt att bli frustrerad. Vid nästa stopp möter jag en burdus och ohövlig polisman som kontrollerar "dokument", strålkastare, blinkers och pekar på strålkastarna och säger "straff". På min förfrågan av vilken anledning skakar han på huvudet och pekar på "kontora" en bit därifrån och säger på nytt "straff". På kontoret får jag frågan om "valuta", jag förklarar att plånboken finns i bilen. Polismannen surnar till, tar dokumenten och pekar på bilen. Jag går och hämtar plånboken och min ryska språk guide. På frågan vilken valuta jag vill betala med, DM eller $, blir svaret "njet valuta" utan karbovantes eller kuponger som är den lokala valutan.

 

Nu fattar han att de väntade 20$ har flugit till skogs, och börjar att slå i tabeller för att se hur mycket jag skall betala. Även jag har "härsknat" eftersom jag inte kan komma på det ryska ordet "patjemo" varför. Jag försöker igen med warum och why straff, och räcker över parlören till polismannen. Denne bläddrar förstrött, tittar länge på mig, tar parlören, mina dokument och smäller dem i bordet och pekar på dörren. Förvånad inser jag att han har givit upp och jag tar mina dokument och försvinner kvickt ut genom dörren så att han inte hinner ändra sig. Glad som fågeln återvänder jag till bilen och kör vidare.

 

Det är söndag morgon, vädret är vackert och vi hoppas vara framme vid 12 tiden då endast c:a 200 km återstår. Tyvärr tar det betydlig längre tid, sent på eftermiddagen, strax före skymning når vi resmålet Gammalsvenskby eller "Zmeevka" som det numera heter. Nu skall det bli skönt att få duscha, tvätta håret, äta lagad mat och vila.

 

Resan har varat drygt 4 dygn, vi har sovit 1 natt på färjan samt 4 nätter i bilen. Hela tiden bevakat vårt värdefulla gods, ätit torrskaffning och avverkat c:a 2250 km med bil och släpvagn utan större blessyrer. En snabb kalkyl visar att medelhastigheten i Ukraina varit under 30 km/tim beroende på dåliga vägar och urusel bensin. I Polen där vägar och bensin var utmärkta blev medelhastigheten runt 60 km/tim. Märk väl att vi med släpvagn inte får köra fortare än 70 km/tim.

 

Hemresan till Sverige gick betydligt snabbare då vi hade bättre tur med bensin, kunde köra långa sträckor i dagsljus, nästan inget bagage, 3 övernattningar i bilen och en på färjan till Oxelösund. Du kanske undrar varför jag inte skriver något om vår vistelse i Gammal Svenskby, svaret är att min reskompis, Inga-Lill Richardsson, har lovat att göra detta.

 

Till alla som bidragit, såväl ekonomiskt, som med varor av allehanda slag, vill jag och Inga-Lill uttrycka vårt varma och innerliga tack för allt, det är Er förtjänst att vi kunnat genomföra denna resa. Tacksamheten från svenskar, ukrainare, tyskar och ryssar var överväldigande.

 

Mången glädjetår har fallit och Guds välsignelse med långt liv har östs över oss. Den känsla av glädje och värme som kommit oss till del kan inte tolkas i ord.

 

Må också Ni ta del av allt detta,

 

Arvid Norberg.